onsdag 15 december 2010
Nojig moi?!
Jag har inte varit nojig under graviditeten, typ inte alls faktiskt. Förrän från och med igår då jag fick reda på att bebisen inte har vänt sig. Trots att jag vet att hon fortfarande har mycket tid på sig att vända sig ser jag nu framför mig ett kejsarsnitt. Det vill jag inte vara med om. Jag vill föda naturligt, känns inte läskigt alls men ett kejsarsnitt känns jättetråkigt. Jag vill ju få upp henne på bröstet och ta på henne så fort hon är ute. Tror att det är en så oerhört mäktig känsla. Så, håll nu tummarna för att lilltjejen vänder på sig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oroa dig inte, det blir som naturen vill och det kommer allra troligast att gå jättebra, bebisen lär vända sig och komma ut den vanliga vägen som de flesta bebisar föds:) Det är allas mål i en förlossning och du kommer att få hjälp med vändningsförsök hos MVC om bebisen inte vänder sig själv. Inte så kul procedur har jag hört men nödvändigt och troligen "roligare" än snitt.
Skulle det bli snitt så är inte det något att oroa sig för heller. Du får träffa bebisen direkt vid vanligt snitt, då är man vaken under operationen. Jag blev snittad men det var mer daramatiskt och blev tillslut urakut, då tog det nästan 6h innan jag ens fick se Zilas och det önskar jag ingen:(
Lycka till!
Tack för de uppmuntrande orden :) Det viktiga i slutändan är ju att bebisen kommer ut, på ett eller annat sätt!
Skicka en kommentar