...är så fantastiskt! Jag kan prata med vänner och familj precis som att de satt alldeles intill mig fast vi egentligen sitter på andra sidan jorden från varandra.
Ibland chattar vi också och då kan det se ut så här:
P: Nope. Du är så gott som hemma. Fast fem dar känns ganksa länge. :(
C: jag räknar bara de dagar jag jobbar och sen är jag hemma bara genom att knäppa med fingrarna! Så, bara 3 dagar kvar att jobba förutom idag...jag har aldrig varit bra på matte
P: Så ska jag också räkna. Tidigare har jag alltid räknat återstående dagar. Då blir det fler. :)
C: jag vet...mycket bättre så här
Mamma: hej du sköna (bild på en tårta)
C: hej detsamma!
C: vad firar vi?
Mamma: att du är en så fin dotter och min och att du snart kommer hem :)
Mamma: det är värt att fira
C: ja!
C: Heeeej!
R: heeeeeeeeeeeeeeeej!! Läget? =)
R: du, en sak jag tänkte på när jag läste din blog, som jag gör varje morgon, eller hm, kanske inte! =) Var det en trombon eller tromb som drog in över Lima, det e en jäkla skillnad! =)
C: hahah! :D dumma jag
C: ska genast ändra
R: ja, jag kunde inte betsämma mig ifall jag trodde det var ett skämt, typ internt, eller om du skrivit fel? =)